Dag 08 - Senaste gången jag grät och varför

De var för några veckor sen och vrf jag gjorde de var för att de började med att jag har tjatat på mamma att jag vill ta bort mitt födelsemärke jag har vid örat typ (de är inte så stort med de syns om jag sätter upp håret helt!!. Men iaf hon hade pratat med nån tant som ville att vi skulle komma in så att hon fick titta på de. Så vi for dit en torsdag och då sa hon att de är ett födelsemärke som innehåller mkt av nå grejs som kan utvecklas till en cancer så småningom  å att om de skulle hända så är de ingen farlig sorts cancer men den kunde typ utvecklas till de å just de där lilla ordet cancer som hon sa till mig gjorde mig tårögd och jag stängde av helt å alla tankar snurrade ba helt i skallen på mig och de första jag tänkte på när hon sa de var "Jag kan inte lämna lina själv här, och hur fan ska jag klara mig utan alla mina vänner och familj" men sen så sa hon även att de går att operera bort den men att de kommer ju bli ett litet ärr å sen sa hon vill du tänka på saken? å klart som fan så hade jag ju redan bestämt mig för en operation! för vadå vill du tänka på de, för du kanske vill ha cancer ist! jävla muppkärring. Jag försökte att inte visa mamma å tanten att jag var lessen så jag satt och höll de inom mig tills vi kom hem då jag fick stänga in mig på rummet å ba slå igång musik och gråta ut och tänka på allt som hade hänt. Men några veckor senare alltså i tisdags så var jag å mamma till ett sjukhus för vi skulle träffa en kirurg som skulle få titta på märket å jag är så glad men ändå inte för de ord han sa<3. Det första han sa när han tittade på de var att dom kunde inte operera mig före jag har växt klar å de är kring 18 år.. så jag kommer få leva med de här äckelmärket tills jag är 18!!.. men de jag vart glad över att få höra var att han sa att den kan inte utvecklas till någon cancer, för de  var ba vad de trodde förr i tiden för länge sen och jag vart så jävla glad så jag hade lust att ge han en kram! hahah nä men ni fattar. Så den dära cpkärringen som sa att de var stor chans att jag skulle få cancer kan dra så långt jävla bort till helvetet å stanna där!. 
Men nu vet ni iaf de å jag har haft jätte svårt att prata om de men asså jag kan inte råför att just jag fick ett sånt märke.. Så jag ska ba strunta i de å leva mitt liv precis som alla andra! å jag har t.om. vart rädd för att folk skulle stirra på de när vi har vart med högstadiet å badat så jag har stannat hemma varje gång.. men nu sist vi var så kändes de bättre att fara och speciellt när jag hade påminnt några om de för asså man tänker inte på  eftersom mitt hår hänger ju för de, men dom tyckte iaf att de spelade väl ingen roll om de syns å allt sånt å att de var kul att jag följde, men jag hade ändå en klämma i håret så de syntes typ inte.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0